För mycket att göra

Jag blir gärna handlingsförlamad när jag har mycket att göra. Det är som om jag inte kan komma igång, och det är ju inte riktigt klokt när jag behöver det som mest. När handlingsförlamningen slår till sätter jag mig vid min käraste vän - datorn. Jag kan bli sittande i timmar och surfa, chatta, blogga och ha kul. Jag väntar med det viktiga ända tills pressen blir så stor att jag måste tokstressa för att hinna med mina måsten.

Det är då jag känner igen mig själv. Sådan är jag när jag är som bäst, tokstressad med piskan på ryggen. Jag far omkring med ett stort leende. Jag älskar livet när det är så.

Jag är å andra sidan mer eller mindre expert på att vila och slappa. Det är antagligen en nödvändighet för att kunna ge den intensiva perioden bränsle. Detta genomsyrar allt, t o m klädseln. Ofta klär jag mig i vitt och svart, alltså gärna samtidigt, som yin och yang.

Jag antar att jag bara får acceptera detta svarta och vita liv. Totalslappa och tokstressa. Aldrig ett jämnt flyt. Det hade gjort mig galen.

Kan detta hålla i längden tror ni?

Grattis lilla Mi!

För att du skriver så flitigt i din blogg!

Tack! Det var snällt sagt!

Gud vilken näsa jag har!

Det upptäckte jag nu när jag såg mig själv på bilderna. Där blev jag allt lite förvånad. Är det inte lite adligt att ha stor kran?

Man borde vänta på dagsljuset

Förmågan att vänta är inte precis min grej, så här har ni mig i nya håret.

Blixt?

Nej du! Så kul ska vi inte ha ;)

Mörkt hår och röda slingor

Ja, det är modigt jag vet! Jag sitter i startgropen nu. Först mörkbrunt (blandat med lite mellanbrunt), sedan blondera några slingor och till sist färga slingorna röda, kallt röda.

Jag kan bara hoppas att känslan av att se ut som en fet, rosa gris byts ut till känslan av en cool brunett med porslinshy och rosor på kind.

I min sminkväska Jag har en ny foundation (ljusare än tidigare) och ett kallare rosa rouge som bara väntar på att få smetas på i ansiktet på den nya coola brunetten.

Hjälp, nu börjar jag!

HA HA HA

Idag kom jag på mig själv med att gå och sjunga ute bland folk. Det var på parkeringen på Mobilia på väg in i videobutiken Hemmakväll. Jag sjöng ganska högt och tydligt den andliga sången "Vart jag går i skogar, berg och dalar". Hur kunde jag plötsligt komma på en sådan låt?

MEN HERREGUUUD!! Detta brukade ju min mamma göra... Och fy vad irriterad jag blev!

Jag skrattade för mig själv när jag gick in i videobutiken - jag skulle köpa en Singstarskiva till Nema, men inte med andliga sånger;)

Clownbebisen

Den här lilla gumman brukade kallas Clownbebisen för att hon älskade att roa sin mamma och pappa. Hon brukade snurra runt på golvet och låtsas att hon ramlade samtidigt som hon sjöng: Jag är en rolig gubbe... Oh vad vi skrattade! Här är hon, med sitt glada, luriga skratt, Johanna.

Jag och min syster

Här är jag och min älskade syster Eva på väg till mormor utanför Tollarp.

Mamma hade stickat tröjorna som vi båda älskade. Jag minns hur svårt det var att vänta på att den fina tröjan skulle bli färdig, och jag har ett svagt minne av hur jag tjatade. Året är 1964 och jag är alltså fem år.

Jag ska bli farmor!

Helt underbart! Idag fick jag veta att jag kommer att bli farmor till sommaren. Det är min äldste son Jim och hans fru Neyda som väntar barn.

Känner mig helt euforisk...

Lilla Elli har firat jul i Sverige

Den lilla bedårande sötnosen fick uppleva sin första svenska jul. Hon charmade hela släkten och bekantskapskretsen förstås.

Här har hon klättrat upp på den största klappen av alla.

Guldklänningen med tillhörande skor köpte jag på H&M.